17 oktober 2009

Ni får hitta på titeln själva...

Snart fyller jag år! Åh herregud, jag blir 20 år. JAG ÄR GAMMAL! Panik panik...

Sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra med min födelsedag?! Folk räknar med fest, jag skulle gärna bara vilja ta det lugnt. Kanske. Jag vet inte. Får se. Får fundera lite till på det. Jag kanske äter en banan sen sover hela dan. För er som vill köpa present till mig så kan jag tala om för er att jag önskar mig presentkort på Ikea, lever ju bara på studiemedel och jag behöver massa möbler och smågrejjer, så det skulle vara väl behövligt. Men såklart så förväntar jag mig inte att få presenter, jag tycker inte det är så viktigt ändå.

Sitter hos Simon nu, han spelar wow så jag sitter här och har tråkigt. Men men, sånt är livet, allt kan inte vara roligt. I det stora hela så är det inte mycket som faktiskt är roligt. Det är mer tråkigheter än roligheter i alla fall.

Och jag skulle vilja ha en bil. Så man kan åka iväg lite impulsivt då och då till olika platser så man kommer utomhus ibland. Men jag har inte råd med bil och min far verkar inte vilja ge mig bilen som han lovade, vilket var förväntat ändå om man känner honom rätt, och det borde jag ju göra eftersom jag kännt han i hela mitt liv.

I veckan fick jag också världens längtan efter mamma, att bara kunna gå till henne och få råd om livet, tröst och stöd. Sen insåg att det är nåt jag aldrig kommer kunna göra och har aldrig riktigt provat på heller eftersom jag va ganska ung när hon "försvann" in i sin sjukdom, så jag hade knappt hunnit börja tänka på livet på samma sätt riktigt. Som tur är har jag i alla fall Kickan och Micke. Jag har tur som hamnade i en sån bra familj, finns inte så många fosterfamiljer som faktiskt är riktigt bra. Vilket är synd. Det borde finnas fler.


Nu har jag nog skrivit ur mig ganska mycket. Ganska bra tidsfördriv, nu ska jag gå tillbaka till att stirra på ingenting igen, eller förhoppningsvis få nåt att hända.

Hejs svejs!

2 kommentarer:

Herr K sa...

Livet börjar vid 20, så sluta noja dig ;)

Unknown sa...

Jag kände likadant när jag skulle fylla 20, usch och fy. Men sen dess har saker faktiskt bara blivit bättre och bättre för mig. Livet har inte varit schysst mot dig Sandra, men jag hoppas verkligen det går bra för dig, och tror också att det kommer göra det. :) Hör av dig om du behöver prata någon gång!