En stor chock...

... kommer Ak få när hon lite slött kommer gå in här i hopp om att jag har skrivit, vilken hon antar att jag inte har gjort men kollar i alla fall för att ibland sker det mirakel. Och just idag bestämde jag mig för att detta mirakel skulle ske. Haha!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, var ju som sagt längesen vilket man har fått höra! (Ak!!)

Träffade i alla fall Elin igår, och det var ju minst sagt väldigt mycket jätte längesen. Det va skit trevligt och vi hade mycket att prata om. Vi försökte se på Avatar men vi hade för mycket på tungan så det gick inte. :) Vi ska ses på Tisdag efter jag kommit hem från skolan och se en av Johan Falk (va det så han hette?) filmerna.

Denna dag vaknade jag och ville bara försvinna, fick panik, ville inte, orkade inte vara med längre. Satte musik i öronen på hög volym för att slippa höra rösterna som säger åt mig att ge upp allt, för det finns ingen mening med att kämpa. Får impulser att skada mig själv för att det är mycket skönare när det gör hon fysiskt än psykiskt, men jag lyckas hålla mig kvar i sängen, väcker Simon för att jag blir rädd för mig själv. Han kramar på mig och genast lugnar jag ner mig, känner mig trygg och resten av dagen har varit bra. Tack Simon! Tack för att du vaknar och kramar på mig! Jag älskar dig verkligen, mer än vad jag säkert visar. Men det är svårt att visa när man är så förvirrad, man förstår ingenting vad som händer.
Fick inga pengar i December, så har räkningar jag inte kan betala, jag kommer få pengar att betala dom om några dagar (hoppas jag) men det är alldeles för sent egentligen. Företagen kommer få svårt att lita på mig för att jag blivit försenad. Adress ändringen blev det tydligen fel på så en del post som jag vet att jag ska få får jag inte, det är räkningar det också som dom tror att jag ignorerar säkert, fast jag inte ens fått dom.
Vill ha råd att göra fint här hemma, så jag kan gå i skolan i lugn och ro utan att behöva oroa mig för att komma hem och bara drömma om att få det riktigt hemtrevligt och mysigt. Vill kunna gå min skoldag och känna att det är skönt att komma hem och koppla av. Laga mat, ha en soffa och sätta sig i för att äta maten framför tv:n.
Vill att Simon ska få vara med den riktiga jag, som bara kommer fram ibland. Inte den förvirrande, stressade, lättirriterande och osäkra jag som finns nu. Han förtjänar bättre. Han tror att jag inte förstår honom, men jag gör det, jag har bara svårt att visa det när jag inte kan koppla av i mitt eget hem ens. Hoppar till av varenda ljud för att jag är så spänd, kan inte ens ha musik på längre för det blir för mycket ljud och då blir jag stressad.


Jaja... blev mycket skriva nu. Saker som kanske låter töntigt såhär, men som är jätte jobbigt, som är hela tiden varje dag. Behövde få ur mig allt bara.

Får hålla tummarna för att jag skriver snart igen. Ha det bra!